måndag 18 augusti 2014

Historierevisionism

I maj 1945 ansåg 57 procent av fransmännen att det var Sovjetunionen som hade avgjort det andra världskriget.
 
Nära 60 år senare, juni 2004, tusentals Hollywoodfilmer och nya läroböcker i historia senare, anser bara 20 procent av fransmännen att Sovjet avgjorde kriget. 58 procent säger nu att det var USA.
 
 

2 kommentarer:

  1. Efter WWII samlade Trumanregimen ett gäng 'court historians' för att förhindra att segrarmakterna återigen skulle avslöjas som varit fallet efter WWI(även om dessa avslöjanden nu är kraftigt nedtystade) Ingen mer 'debunking' av propagandan. Det var inte svårt att få tag i villiga kandidater eftersom många historiker och sociologer tidigare varit djupt engagerade i krigspropagandan. De seriösa historiker som gjorde motstånd efter WWII och fram till 1950-talet blev utsatta för smutskastning och utfrysning. Deras uppfattning, sett från 1950-talet som utsiktspunkt, var att Usa 1937 övergick till att alltmer efterlikna Georgs Orwells 1984, där ju historieförfalskningen och den anda som existerar hos dess utövare beskrivs skarpsinnigt av Orwell. Det han skriver om att propagandisterna som inte bara tror på att svart är vitt när de propagerar till allmänheten, de tom "vet" att svart är vitt, tycks mig vara tillämpbart på många av de grindvakter för den officiella mytologin man stöter på i historiedebatter på nätet. Eftersom Usas och Englands verkliga natur som realiseringar av Orwells 1984 är i stort okänd för allmänheten framstår Orwells 1984 enbart som en framtidsvision men mycket av det han skriver existerade redan under Orwells tid. Eller Eric Blair som var hans riktiga namn.
    Den amerikanske författaren Carroll Quigley som erhöll insyn i det angloamerikanska etablissemangets innersta kretsar beskrev denna elit som att de var som de vill få oss att tro att kommunisterna är.

    SvaraRadera
  2. Korrektion
    "De seriösa historiker som gjorde motstånd efter WWI och fram till 1950-talet blev utsatta för smutskastning och utfrysning"
    Tillägg
    Bakgrunden till isolationisternas ställningstaganden var nog inte sympatier för nazismens raslagar utan medvetenheten om att Tyskland blivit utsatt för en komplott vid första världskriget som tyskarna själva var helt oskyldiga till och att de kan sägas ha saknat möjlighet att undvika att bli indragna i första världskriget. Deras territoriella förluster gjorde att isolationisterna eller antiinterventionisterna såg det som legitimt att Tyskland fick kompensation. Och man ansåg inte att det fanns starka skäl att tro att kravet på en förbindelse till Danzig vore början på ett storkrig vid eftergifter. De leder också i bevis att FDR för att förbättra Usas ekonomi och hålla ställningarna med sin förda politik starkt eftersträvade krig och att detta långt mer än tyskarnas agerande avgjorde att andra världskriget utbröt. Detta är hädelse för dem som tror på den officiella mytologin, men dessa kritiker av FDR har på fötterna. Till FDRs försvar anser jag kan andras att han uppfattade Tyskland som den aggressiva parten i första världskriget och att FDR antagligen inte kände till Usas och Englands stöd till Hitler och Usas djupa inblandning i nazitysklands ekonomi. Detta vet jag inte säkert om FDR var ovetande om men han lät spionera på Allen Dulles för att få bevis vilket antyder att FDR själv inte var inblandad.
    De FDR-kritiska historikerna ansåg det vara ett objektivt faktum att nätverk av inflytelserika judar spelat en avgörande roll inför Usas inträde mot Tyskland under första världskriget. Nazisterna visste inte lika mycket om Englands bedrägliga roll och judarnas skuld föreföll dem därför desto större.
    Eftersom återigen nätverk av inflytelserika judar ansågs vara kraftigt pådrivande för Usas inträde i andra världskriget också måste isolationisterna ha sett dem som så farliga även för Usa och för världsfreden att man hellre blundade för raslagarna. Det hade man antagligen inte gjort under mer normala omständigheter.
    Jag försöker förklara hur jag tror att man tänkte utan att försöka mig på någon moralisk bedömning. I vår tid spelar ju inflytelserika judar i Usa och staten Israel en roll som gör att det är svårt att undvika att se paralleller. Inflytelserika judar har i två av fallen satt sina intressen som viktigare än miljontals döda bland andra folk. Inför andra världskriget var det inte oprovocerat i och med rasdiskrimineringen.
    Men om världens judar visste sanningen om första världskriget kanske någon form av försoning vore möjlig. Det vore välkommet om inflytelserika judiska organisationer ville erkänna att man begick en mycket fientlig handling mot Tyskland i första världskriget. Antagligen lika lurade av britterna som de flesta andra.
    Exempel på äldre revisionistiska historiker
    Charles Callan Tansill, Backdoor to war the Roosevelt foreign policy, 1952
    Harry Elmer Barnes (ed) Perpetual war for perpetual peace, 1953
    Francis Neilson, the makers of war, 1950
    William Chamberlin, Americas second crusade, 1950
    Konrad Grieb, Uncovering the forces of war 1947
    John T Flynn, the Roosevelt myth, 1948
    Georg Morgenstern, Pearl Harbor, the story of the secret war, 1947
    Lawrence Dennis, The dynamics of war and revolution, 1940
    BREAKING THE SILENCE, ENGLAND, IRELAND WILSON AND THE WAR BY T. St. John Gaffney , 1930
    E D Morel, secret history of a great betrayal, 1925
    Arthur Ponsonby, Falsehood in wartime, 1929
    Francis Neilson, How diplomats make war, 1915

    SvaraRadera