Från svensk-ryska föreningens hemsida här fyra tal på FN-dagen 24 oktober.
Jan Strömdahl (svensk-kubanska föreningen)
Christer Lundgren (Svensk -koreanska föreningen)
Jan Strömdahl
(svensk-kubanska föreningen)USA-blockaden mot Kubas folk strider mot demokrati och mänskliga rättigheter
Hur länge skulle Sverige överleva om vi blev utsatta för samma behandling från världens mäktigaste ekonomi- och militärmakt?
Tänk dig själv om nästan all import av medicin, sjukvårdsapparater, mat, olja och maskiner - utom från Kina, Vietnam och Ryssland - skulle stoppas. Om bankerna och valutahandeln inte längre skulle fungera. Om fartygstrafiken och delar av flygtrafiken till Sverige skulle spärras. Om stora delar av svensk industri skulle behöva stängas. Om Muskö och en stor del av Stockholms södra skärgård var ockuperad av en US-amerikansk flottbas och tortyrfängelse. Om en mäktig grupp svenskamerikaner i New York underminerade det svenska självbestämmandet och krävde att USA:s president tar över makten i Sverige.
Jag tror inte att Sverige skulle överleva särskilt länge som självständig stat. Men Kuba har överlevt i 60 år nu.
USA är världsmästare i sanktioner, mot 39 länder för närvarande. Blockaden mot Kuba är världens längsta och mest omfattande sanktionssystem. Den har kostat Kuba 1 200 miljarder kronor och även USA ett antal miljarder. Den har enligt Oxfam drabbat kvinnorna i Kuba hårdast. Den har drabbat elförsörjningen eftersom den fortfarande till stor del är oljedriven. Den har fördröjt vaccineringen eftersom, Kuba haft svårt att få fram kanyler till de egenproducerade vaccinerna. Presidenten Trump hittade på 240 skärpningar av blockaden och Biden har lagt till ett antal för att blidka Miamikubanerna.
USA.s syfte är att svälta ut det kubanska folket till en nivå då de är försvagade och deras missnöje med den egna regeringen växer till ett krav på regimskifte - under USA:s ledning. En ganska stor Covidspridning nu i höst - trots Kubas professionella hantering och egen vaccinproduktion - och en mycket kännbar minskad turism har varit till stor hjälp för de Kubafientliga krafterna. Imorgon planerar Miami-kubanerna nya demonstrationer på Kuba för att påskynda den utveckling de önskar. Det är mycket möjligt att manifestationer kommer att hållas på andra håll i världen också - påhejade av den s.k. fria pressen.
USA har ett långt förflutet som kolonisatör av Kuba i konkurrens med Spanien. År 1902 blev Kuba formellt självständigt från USA som dock behöll den faktiska ekonomiska och militära kontrollen fram till 1959 då den kubanska revolutionen inleddes. Detta är bakgrunden till att USA anser sig ha rätt till de tillgångar de tillskansade sig som kolonisatörer.
USA har inte heller alltid nöjt sig med ekonomisk krigföring mot Kuba. År 1961 gjorde CIA ett försök att med hjälp av exilkubaner, då som nu, att invadera Grisbukten från luften och havet. Det blev ett svidande misslyckande. På ett par dagar avvärjde avvärjde det kubanska försvaret angreppet och tog ett stort antal fångar . CIA och Vita huset förlitade sig på att få hjälp av missnöjda kubaner, men hittade inga. Förmodligen anser USA att blockaden är effektivare än ett nytt militärt försök.
Idag är det FN-dagen och då passar det väldigt bra att ta upp Generalförsamlingens årliga fördömande av USA:s blockad. I år, för 29:e året i rad, skedde det den 23 juni. 184 länder röstade för att USA omedelbart skulle upphäva "embargot" mot Kuba, särskilt som en del av en global ansträngning för att bekämpa Covid-19. Bara USA och Palestinaockupanten Israel röstade emot och Brasilien, Colombia, Ukraina avstod. Tyvärr är beslutet inte tvingande men moraliskt borde alla de 184 - inklusive Sverige - känna sig manade att motarbeta blockaden och dess verkningar så starkt de kan. Det syns dock inte i biståndspolitiken.
Det är intressant att ta del av USA:s motivering för blockaden: "Det är en uppsättning verktyg i Washingtons bredare ansträngningar mot Kuba för att främja demokratin, främja respekten för mänskliga rättigheter och hjälpa det kubanska folket att utöva grundläggande friheter." sade Rodney Hunter från USA:s FN-mission och upprepade: "Att främja demokrati och mänskliga rättigheter är fortfarande kärnan i våra politiska insatser." Kubas utrikesminister Bruno Rodnguez Parrilla hävdade dock att blockaden var en "massiv, flagrant och oacceptabel kränkning av det kubanska folkets mänskliga rättigheter".
Det är inte svårt att ge Kuba rätt och att se hur USA missbrukar och förstör de viktiga begreppen demokrati och mänskliga rättigheter. Bara en kapitalistisk stat med liberal parlamentarism - som Sverige - platsar. Men Kuba är en välutvecklad socialistisk demokrati med stort folkligt inflytande och verkliga mänskliga rättigheter. Vi har mycket att lära av Kuba!
Sanktioner dödar
Christer Lundgren
(Svensk -koreanska föreningen)Från Irak till Nordkorea, från Kuba till Iran, från Syrien till Venezuela, sanktioner dödar.
Sanktioner är stormakters vapen mot länder som hävdar sin självständighet.
Sanktioner är krigshandlingar; de är verktyg för politiskt våld. Och de har förödande effekt.
De hindrar länders utveckling.
De hindrar transporter av varor och produkter som behövs för ekonomisk utveckling.
De resulterar i slöseri med naturresurser, undergräver miljömässig hållbarhet och gör det omöjligt för länder att uppnå målen för hållbar utveckling.
De berövar människor el, bostäder, vatten, gas och andra bränslen, medicin och mat.
De gör det svårare för hela befolkningar att hålla sig friska - och att överleva.
Att sanktioner har dessa effekter är väl känt. Det påpekades bland annat tidigare i år avfyra oberoende experter på mänskliga rättigheter, anlitade av FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Dessa experter påpekade också att rätten till utveckling är en grundläggande mänsklig rättighet, fastslagen av FN:s generalförsamling och bekräftad i flera andra dokument.
Sanktioner berövar människor den rätten och dödar enorma mängder människor.
Den främsta makt som använder sanktioner är USA.
När det passar dem, driver de igenom beslut om sanktioner i FN:s säkerhetsråd.
När det är omöjligt eller alltför omständligt, inför de unilaterala (dvs egna) beslut om sanktioner och andra tvångsåtgärder.
Sedan den stora lågkonjunkturens början 2008 har USA i ökande utsträckning tillgripit unilaterala ekonomiska sanktioner för att uppnå sina politiska mål. Idag är minst 39 länder - med en tredjedel av mänskligheten - utsatta för sanktioner. Vissa källor säger 70 länder; det beror på hur man räknar.
Även EU använder sig av ensidiga sanktioner för att tvinga andra länder till underkastelse.
USA och EU säger att de genomför sanktioner för att de månar om mänskliga rättigheter. Det är naturligtvis hyckleri.
USA:s verkliga mål är att få ohindrad tillgång till globala marknader och resurser och att utöva total kontroll över världens länder.
De gamla kolonialmakterna i EU verkar i huvudsak för samma mål.
Sanktioner är ett av deras redskap, liksom världsomfattande militär upprustning och ockupation av andra länder.
Nordkorea - Demokratiska Folkrepubliken Korea - är ett av de länder som är mest utsatt för imperialistmakternas sanktioner.
USA:s ledare utmålar Demokratiska Folkrepubliken Korea som ett ont och fientligt hot. Så försöker de isolera det socialistiska Korea, folkets Korea, och rättfärdiga sin politiska inblandning på Koreahalvön - och sin fortsatta ockupation av södra Korea.
Folket i norra Korea har i decennier levt under sanktioner som orsakat brist.
Tidigare sade man att sanktionerna riktade sig mot militären och "eliten", men åtminstone sedan 2016 är sanktionerna sektoriella, riktade mot hela näringsgrenar.
Sanktioner slår alltid hårdast mot civilbefolkningen, mot vanliga människor.
Sanktioner som FN:s säkerhetsråd antagit hindrar Nordkorea att importera jordbruksmaterial, såsom bevattningsutrustning och prefabricerade växthus; medicinska apparater, som ultraljudsmaskiner och ortopediska apparater för personer med funktionsnedsättning; och alla föremål med en metallisk komponent, inklusive skruvar, bultar, spikar, häftklamrar som ofta är komponenter i humanitärt känsliga varor.
Sanktionerna har begränsat tillgången till de mest grundläggande medicinerna och sjukvårdsutrustning i landet. De har gjort behandlingen av infektionssjukdomar, kroniska sjukdomar och skador mycket svårare.
För att skydda befolkningen från den globala covid-19-pandemin har Nordkorea därför infört stränga karantänsregler och i stort sett avskärmat sig från omvärlden.
Även sådana sanktioner som USA lyckas förmå FN:s säkerhetsråd att ställa sig bakom är en form av krigshandlingar och strider mot FN-stadgans grundprinciper.
Trots sanktionerna och andra svårigheter är Demokratiska Folkrepubliken Korea en stark socialistisk stat med stadigt ökande välstånd för befolkningen.
De har mött sanktionerna med en framgångsrik politik av självförsörjning och självtillit.
Ekonomisk utveckling går hand i hand med uppbygget av ett starkt avskräckande försvar.
Demokratiska Folkrepubliken Korea har skjutit upp satelliter, en allmänt erkänd legitim rätt för en suverän stat.
Demokratiska Folkrepubliken Korea har utvecklat kärnvapenavskräckning för att för att trygga freden på Koreahalvön, för att skydda nationens suveränitet och dess rätt att existera, för att hindra USA från att invadera och ockupera landet, och från att fortsätta sin kärnvapenutpressning.
Sedan början av 1950-talet har USA utsatt Korea för hot om att sätta in kärnvapen mot landet.
USA är det enda land som faktiskt släppt atombomber och dödat civilbefolkningen i två hela städer. En betydande del av offren för atombomberna i Hiroshima och Nagasaki var koreaner.
I sju decennier har USA vägrat sluta fred efter Koreakriget. Det är USA som hotar freden på Koreahalvön, inte Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Världens folk bör kräva:
UPPHÄV SANKTIONERNA MOT DEMOKRATISKA FOLKREPUBLIKEN KOREA! USA UT UR KOREA!
Agneta Norberg
(ordf. Sveriges fredsråd)Anförande 24 oktober FN dagen
Idag är det den 24 oktober. Det är FN-dagen då vi ska påminna oss om vad FN står för när det bildadades 1945. Idag har bussarna svenska flaggan, fast många kanske inte vet varför. I inledningen till FN- stadgan står: Vi de förenade nationerna är beslutna
-att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden.
-att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet och att i dessa syften öva fördragsamhet och leva tillsammans i fred med varandra såsom goda grannar.
Längre fram i stadgan står det:
Alla medlemmar skall i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål.
Och ändå...vi befinner oss idag, 2021, i ett globalt krig ...i en modern typ av krigföring som aldrig rapporteras och som styrs från WalI Street och Pentagon och EU. Ja, ibland även av FN. Detta krig, som aldrig uppmärksammas, förstör ländernas utveckling i hälsovård, hygien, bostäder, infrastruktur och utveckling av industrin över hela världen... Afrikas länder drabbas kanske hårdast. Venezuelas ambassadör i FN Samuel Moncada, höll ett anförande vid den icke-allierade rörelsens möte i Baku, 2019 ,där 120 länder deltog. Där fördömde han bruket av sanktioner som fr.a USA påförde: "Detta är en form av ekonomisk terrorism som påverkar en tredjedel av mänskligheten ..med mer än 8 000 olika typer av sanktioner i 39 länder".
Grupp 77 i FN säger: ”Den kriminella omänskliga politiken och ekonomiska hotet mot försvarslösa människor är ett uttalat brott mot FN-stadgan och folkrätten och det har blivit ett nytt vapen från de mäktiga staterna.”
Nära nog alla utvecklingsländer är måltavlor för detta krig. USA och deras allierade där Sverige är med, har gjort sanktioner till ett vapen som orsakar mer död an vad bombplan kan åstadkomma.
Vi känner kanske till sanktionerna mot Venezuela, Kuba, Iran , Ryssland och Kina. Men denna grymma praktik slår obarmhärtigt mot de redan fattiga: t.ex Mali, Zimbabwe, Fiji, Kuba, Nicaragua, Laos och många andra s.k utvecklingsländer. De flesta sanktionerna döljs avsiktligt ...man hittar sällan en rad om detta i den borgerliga pressen. Människorna lider...för sanktioner är dödliga.. De stora bankerna har t.ex. möjligheter att förhindra penningförsändelser från anhöriga som arbetar i västländerna och kan konfiskera miljoner dollar. Och om någon liten bank skulle trotsa så har Washington möjligheter att kräva att de lyder ...annars utsätts DE för sanktioner som ytligt sett kan verka ganska svaga och begränsade men kan ha en förödande effekt. Under kategorin möjlig "dubbel användning" så kan sanktionerna omfatta t.ex. klorin som är nödvändig för att rena vatten, bekämpningsmedel, medicinsk utrustning, mediciner, batterier och reservdelar av olika slag.
USA vet att många vill åtala dom för deras kriminella sanktioner. Men då kan svaret bli: Vi är beredda att öka de ekonomiska sanktionerna mot dem som vill sätta dit oss eller vill gå vidare med någon form av anklagelse mot oss...t.ex. USA kan förbjuda dem att resa m, USA...det kan drabba företag likaväl som stater som stöder ICCs, Internationella brottmålsdomstolen, undersökningar av någon av USAs medborgare.
Chefsåklagare Bensouda i ICC ville genomföra en brottsundersökning mot en person i USA och fick då finna sig i att hennes Visum till USA upphävdes.
Sverige deltar i dessa orättfärdigheter eftersom vi är med i EU och Sverige är medvetna om USAs kriminella handlingar.
Vad kan vi göra?
Vi måste lära oss mer om sanktioner och kalla det vad det är...en krigshandling.
Vi måste lära oss vad Sverige deltar i för brottsliga handlingar.
Sanktioner är ett av de rika ländernas vapen och måste få ett slut på samma sätt som vi förbjudit kemiska och bakteriella vapen och ja, på samma sätt som vi kräver att Sverige ska underteckna konventionen mot kärnvapen.
Lars Drake
(Svensk-ryska vänskapsföreningen)
Sanktionspolitik – EU/Sverige, USA och FN
Idag firar vi FN-dagen! FN har gjort mycket nytta och bör bevaras. Trots att det finns skäl till kritik bidrar FN till fred. FN-stadgan, som måste respekteras, är tydlig med att länderna är suveräna och att våld mot andra länder är förbjuden. Detsamma gäller inblandning i andra länders inre angelägenheter. Sanktioner som beslutas av enskilda länder saknar stöd i internationell rätt.
Sanktioner används idag i stor utsträckning av USA och EU. Det är en metod att sätta press på ett land, en organisation eller individer i ett land som är mindre hård än militära insatser. Eftersom det har med makt att göra är det typiskt att en stark part använder metoden för att påverka en svag part. Bojkottaktioner tenderar att vara det motsatta. Det senare gäller kampen mot Apartheid i Sydafrika och BDS mot vår tids Apartheid i Israel.
Sverige har inte infört egna sanktioner, men deltog 2019 i 28 stycken riktade mot länder eller individer i enskilda länder. Av dessa har 15 någon grad av FN-stöd, men alla regleras genom rådsbeslut i EU. Idag har det ökat till 32 respektive 17. Det oftast förekommande är vapenembargo, frysning av tillgångar och reserestriktioner för enskilda. När det gäller sanktionerna mot Nordkorea och Syrien listas 52 respektive 21 olika tillämpningsområden vilket innebär mycket stora problem för människor i dessa länder. De skulle ha varit förödande om inte länder som Ryssland, Iran och Kina vägrat att följa alla dessa sanktioner.
Sanktioner mot Ryssland infördes av EU 2014, och har skärpts i omgångar sedan dess. De har riktats mot personer, företag och industrisektioner samt finanssektorn i Ryssland. De motiverades av att Ryssland påstods destabilisera situationen i Ukraina. Teknik till oljeindustrin och utförsel av krigsmaterial från Ryssland omfattades av sanktionerna, men det viktigaste var nog hinder för ryska banker att ta lån på europeiska och internationella marknader. Individer och företag har även fått sina tillgångar frysta.
USA:s ännu hårdare sanktioner riktade mot den ryska energisektorn har medfört en konflikt med främst Natolandet Tyskland avseende Nordstream 2. USA tvingades till slut backa.
I motiven för att behålla sanktionerna har det påståtts att Ryssland inte uppfyllt sin del av Minskavtalet. Den avgörande orsaken till att Minskavtalet inte uppfyllts beror dock på att Kievsidan vägrat att göra sin del.
Ryssland svarade på sanktionerna med att införa förbud för import av livsmedel från USA, EU och ytterligare några länder som infört sanktioner mot Ryssland.
Effekterna av mot-sanktionerna är negativa för flera länder i östra Europa. Rysk ekonomi påverkades negativt i flera år. De sänkta oljepriserna som kom efter införandet av sanktionerna hade dock större negativ effekt på den ryska ekonomin. Sanktionerna och mot-sanktionerna bidrog även till en differentiering av rysk ekonomi vilket har stärkt Ryssland på sikt.
En viktig geopolitisk effekt har varit att Ryssland och Kina nu har ett mer omfattande samarbete, vilket inte ligger i de västliga makthavarnas intresse.
Användning av sanktioner regleras av FN-stadgans §41. Där sägs att Säkerhetsrådet kan besluta om sanktioner i stället för militära insatser i dess arbete för att upprätthålla internationell fred. Sanktioner från enskilda länder riktade mot andra länder är inte uttryckligen förbjudna eller reglerade i FN-stadgan. De hårdare formerna av sanktioner är dock så stora hinder för andra länders frihet och syftar i många fall till att tvinga fram regimskifte, att de utan tvekan strider mot andan i denna stadga.
Staters suveränitet och folkens rätt till självbestämmande är grundbultar i FN-stadgan. Flera organisationer och forskare har klassat enskilda länders sanktioner som illegala.
Enligt svensk lag accepteras däremot sanktioner införda av såväl FN som EU (Lag 1996:95) trots att bara de som beslutats i FN har stöd i internationell rätt.
På regeringens hemsida talas det om sanktioner på följande sätt: ”Detta sker för att det internationella samfundet på fredlig väg vill försöka påverka statens, gruppens eller individens beteende genom olika ekonomiska och politiska åtgärder”.
Den termen, ”det internationella samfundet”, brukar användas för att ge status åt det som USA, EU och några ytterligare länder anser eller gör. Det är bara beslut som fattas i FN:s olika organ som borde betraktas som uttryck för det internationella samfundet. Observera också att endast i undantagsfall är EU:s sanktioner riktade mot ”en stat som hotar internationell fred och säkerhet”, ens i det uttalade syftet, trots att det står först i listan över motiv i regeringens beskrivning.
FN:s Generalförsamling har år efter år fördömt USA:s sanktioner mot Kuba som pågått sedan 1959, dvs i 60 år. Det klingar illa med att sanktioner ska vara tidsbegränsade. Endast två nationer, USA och Israel, har röstat mot fördömandet under senare år. Problemet är inte att USA vägrar att handla med Kuba utan att USA tvingar andra länders företag att följa de sanktioner de infört. De sätter därmed USA:s lagstiftning över den internationella.
En av EU:s sanktioner riktas mot terrorgrupper, en annan mot kemiska vapen. Av de sanktioner som Sverige ställt upp på riktade mot 32 länder eller individer i något specifikt land avser i stort sett samtliga fattiga länder . Dessutom är det nästan bara länder i Afrika, Mellanöstern, östra Europa och övriga Asien som drabbas. Inget i Västeuropa. Det intryck man får är att urvalet är baserat på en kolonial syn och politiska intressen snarare än en omtanke om och respekt för FN-stadgan.
USA, som i särklass bombat och invaderat flest andra länder, begått ett stort antal krigsbrott och som använt sig av tortyr i stor omfattning, har inte varit föremål för några viktiga sanktioner av EU. Saudiarabien som bombat i Jemen och framkallat en svältkatastrof och Israel som under lång tid tillämpat en Apartheidpolitik och genomfört etnisk rensning i stor skala är andra exempel på länder som inte fastnat i EU:s sanktionsnät.
Flera EU-länder har själva bombat andra länder utan stöd i FN-stadgan. Med vilken moralisk rätt har EU infört sanktioner mot länder som inte hotat något annat land?
Jag har tröttnat på att använda ordet hyckleri ….. men vad ska jag göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar